SKELLEFTEHAMNS RIDKLUBB - BRONSMÄRKESTAGNING

Hösten 1975 bodde vi (familjen) i Skelleftehamn. Urban och jag började rida på ridskolan där. Tyvärr fanns det inga hästar i lämplig storlek för Urban, då 10 år gammal. De flesta hästarna var för stora för honom. Han provade några gånger, men slutade snart. Jag tror, att han blev lite skrämd för han har aldrig suttit på en häst sedan dess. Tråkigt!

För mig var den stora händelsen i Skelleftehamn att jag tog det länge eftertraktade bronsmärket (bild). Provet bestod av fyra delar; teori, dressyr LB:2, banhoppning (LB) och terrängbana med fasta hinder. Det tog ett par dagar att klara av alla momenten. Första dagen var teori och dressyr. Man var tvungen att få godkänt på teorin för att gå vidare. Det var väldigt spännande, skulle man klara sig eller inte? Teorin gick bra och så även dressyren. Nästa dag var det banhoppning, nervöst! Jag hade en häst, som jag visste hoppade bra, så vi (han) klarade banan felfritt. Sista momentet, terränghoppningen, gick på tid. Man skulle klara banan inom en viss maxtid. Vi var fyra equipage som skulle rida. Vi fick rida banan en och en. Jag fick rida sist och alltså stå och vänta på min tur. Men det gav mig den fördelen att jag kunde uppskatta vilket tempo jag måste hålla för att klara tiden. Det jag minns av banan är det sista hindret, som låg i en lång nerförsbacke mot målgången. Hindret var en jättestor stock, jag blundade och litade på hästen. Och i mål kom vi och klarade tiden gjorde vi också. Så, jag blev godkänd i alla delar och kunde stoltsera med ett bronsmärke på kavajuppslaget!