DET OLYCKSALIGA SLUTET PÅ DORADOS OCH MIN HISTORIA

Jag tränade på sluta i galopp i ridhuset. Vi hade klarat övningarna riktigt bra några gånger när Dorado plötsligt och utan förvarning får ett ryck och skenar i väg. Jag får stopp på honom genom att styra mot sargen. Inbromsningen blir häftig och jag ramlar av och FASTNAR MED FOTEN I STYGBYGELN! MARDRÖM! Vad gör jag nu? Hur tar jag mig loss? Panik! Försöker sparka loss vänsterfoten som sitter fast, idiot! det kan ju skrämma hästen som faktiskt stod alldeles stilla. Paulo, som också var i ridhuset, gick tyst och försiktigt ut med sin häst och kom sedan tillbaka för att hjälpa mig men då hade jag redan kommit loss. Som tur var gick det bra, men skräcken för vad som hade kunnat hända kom efteråt.

Vid ett annat tillfälle skulle jag åka bort och Anna hade erbjudit sig att ta hand om Dorado vilket inkluderade att rida honom. Vill du att jag är med när du rider honom första gången? frågade jag. Nej, det behövs inte, svarade hon.
När jag kom tillbaka till stallet störtade sig alla över mig, Vet du vad som har hänt? undrade alla. Anna hade ramlat av! Sensation, Anna är en mycket duktig ryttare och ingen hade förväntat sig att hon skulle ramla av Dorado (utom jag då, som visste att han kan ha invändningar mot nya ryttare).
Vad var det som hände? Jo, Anna hade galopperat i makligt tempo när Dorado plötsligt får ett tokryck och drar iväg med henne. Alla var förvånade för Dorado var ju en så snäll häst. Ingen hade förstått mina vädjanden om lugn och ro i ridhuset för att inte trigga igång honom. Utan någon som helst hänsyn kom folk galopperande bakifrån och förbi oss, eller så galopperade man över träbron så det dundrade om det. Så himla onödigt!

Efter dessa incidenter kom jag till slutsatsen att jag inte kunde erbjuda Dorado den miljö han förtjänade. Stor sorg och besvikelse, jag hade så stora förväntningar när jag köpte honom, men för hans egen skull så skulle det vara bättre om han kom till en lugnare miljö. Inackorderingsstall passade inte honom.

Lade ut en annons med den här bilden och hade turen att få svar från precis rätt köpare, Elisabeth.

Hos henne fick han gå på lösdrift och fick sällskap av två ponnies (och två får) i en lugn miljö på hennes egen gård.. Lycka!

DORADO PÅ HELMER RIDCENTER

Nybyggt, stort, lyxigt och dyrt! För att få ner kostnaderna jobbade jag i hästsportbutiken några dagar i veckan.

Underbara Åsa kom dit och hade lektioner med oss varje vecka.

Tyvärr, tyvärr blev Dorado på nytt tvungen att gå ensam i hagen. Vid ett tillfälle blev han så desperat att han sprängde tre hagar för att ta sig ut! Så jag led med honom! Det är svårt att ha häst när man inte kan bestämma villkoren själv.

LÖSDRESSYR OCH TÖMKÖRNING

Då och då brukade jag släppa mina hästar lösa i ridhuset för att de skulle få springa fritt. Lyckan är när de börjar lyssna på mina kommandon, t ex "byt varv" och det fungerar!

Tömkörning är bra att ta till när man t ex vill lära hästen nya rörelser som t ex att trampa eller spansk skritt. Det ger också en närkontakt med hästen som är svårt att få när man sitter i sadeln.

MARITA OCH JAG HJÄLPS ÅT

Inspirerade av kurserna vi varit på hos Åsa försökte vi hjälpa varandra Marita och jag. I ärlighetens namn så blev det mest Marita som hjälpte mig eftersom Altivo var halt under långa perioder.

Vi hade väldigt roligt med våra vackra spanska hästar!      

DORADO I STALLET PÅ HÄRNÖ

Stallet var inte riktigt färdigbyggt när vi flyttade dit och tyvärr så hände det en olycka redan första natten. Ett järnrör, som satt mellan Dorado och Nalles box, ramlade ner i Dorados box. Jag kan tänka mig att han måste ha blivit livrädd då. Ingen bra start!

DORADO PÅ KURS

Marita och Altivo, Dorado och jag åkte ibland till Åsa utanför Enköping på kurs. Hon är fantastisk med hästar den människan!
Vi var också där, vid något tillfälle, för att få en genomgång av veterinär. Dorado behandlades då med akupunkter eftersom han var lite öm i ryggen.

Dorado och jag var också på kurs hos Madeleine utanför Eskilstuna då vi red för Craig Stevens.
Mycket lärdom att inhämta!

Det är så roligt att ha gjort allt detta och få så mycket inspiration!

ENSAM I HAGEN PÅ NÄSBYHOLM

Dessvärre tvingades Dorado att gå ensam i hagen under tiden vi stod uppstallade på Näsbyholm. Det trivdes han inte med. Han var ju van, från tiden hos Eva, att alltid ha sin kompis att umgås med. Jag tror att han var ganska olycklig för det. 

DORADO OCH STEFAN

På Näsbyholm fanns en instruktör, Stefan, som hade erfarenhet av spanska hästar med eras lite speciella temperament. Stefan och Dorado fann varandra direkt och ömsesidig kärlek uppstod.

                                    Jag red varje vecka lektioner för Stefan ....

                                             ..... ibland hade vi löshoppning ....

                                         .... och ibland tömkörning.
Stefan var oss till stor hjälp under den här tiden. Inte minst när det uppstod problem.

DORADO KOMMER TILL NÄSBYHOLM

Som jag längtade efter att han skulle komma! Lasse gjorde mig sällskap när jag satt utanför stallet och väntade på honom. Vid 23-tiden på kvällen kom han äntligen.

Släppte honom direkt i hingsthagen så att han skulle få springa av sig lite efter att ha stått stilla i transporten en hel dag.

 Och som han sprang! Han undrade säkert var han hade hamnat och framför allt så saknade han nog sin kompis från Höör. Han ropade och ropade, men kompisen var inte där. Stackars Dorado!

DORADO - PROVRIDNING I HÖÖR

När älskade Kamarash gick bort var jag fortfarande inte färdig med hästeriet så jag började omedelbart att leta efter ny häst.

Fick då syn på denna lilla annons i någon hästtidning. Där är han ju! Den hästen vill jag ha! Ringde direkt för att få veta mer om hästen och allt lät bra så jag blev ännu mer intresserad.

Jag var ju förstås inte den enda intressenten, många hade ringt men jag lyckades bli en av de utvalda.
Ett problem var ju att han fanns i Skåne, lång väg att åka. Eva skulle resa bort och vi hade svårt att hitta någon tid när jag skulle kunna komma ner och provrida. Jag var förstås ivrig att komma ner så fort som möjligt och lyckades övertala henne att få komma ner redan på fredagen. Tog tåget ner, köra bil fram och tillbaka över en dag var inte att tänka på.
Eva hämtade mig på stationen i Höör och sedan hade jag bara 1½ timme på mig att bekanta mig med hästen innan jag sista tåget gick tillbaka. Det får gå, det måste gå, det här är min chans.

.Vackraste hästen stod alldeles stilla i stallet, utan att var uppbunden, när vi skulle sadla honom.

Så var det dags att provrida på Evas utevolt. Jag var inte van vid westernsadel, men bortsett från det så var det inga problem i någon gångart. Eva videofilmade så jag skulle ha någonting att titta på när jag kom hem. (Kan tyvärr inte lägga ut videon här eftersom det är ett VHS-band.)
Hem och sova på saken, men i själva verket hade jag redan bestämt mig. Ringde Eva nästa morgon och vi kom överens om att jag skulle få köpa honom.

Till hans meriter hör att han vunnit sin klass på en utställning i Blommeröd.
Eva visade också en film från när hon köpte honom i Spanien. Han var då 3 år gammal. (Kan inte visa den heller här av samma anledning).