GUNILLAS HÄSTBLOGG: DET OLYCKSALIGA SLUTET PÅ DORADOS OCH MIN HISTORIA

Jag tränade på sluta i galopp i ridhuset. Vi hade klarat övningarna riktigt bra några gånger när Dorado plötsligt och utan förvarning får ett ryck och skenar i väg. Jag får stopp på honom genom att styra mot sargen. Inbromsningen blir häftig och jag ramlar av och FASTNAR MED FOTEN I STYGBYGELN! MARDRÖM! Vad gör jag nu? Hur tar jag mig loss? Panik! Försöker sparka loss vänsterfoten som sitter fast, idiot! det kan ju skrämma hästen som faktiskt stod alldeles stilla. Paulo, som också var i ridhuset, gick tyst och försiktigt ut med sin häst och kom sedan tillbaka för att hjälpa mig men då hade jag redan kommit loss. Som tur var gick det bra, men skräcken för vad som hade kunnat hända kom efteråt.

Vid ett annat tillfälle skulle jag åka bort och Anna hade erbjudit sig att ta hand om Dorado vilket inkluderade att rida honom. Vill du att jag är med när du rider honom första gången? frågade jag. Nej, det behövs inte, svarade hon.
När jag kom tillbaka till stallet störtade sig alla över mig, Vet du vad som har hänt? undrade alla. Anna hade ramlat av! Sensation, Anna är en mycket duktig ryttare och ingen hade förväntat sig att hon skulle ramla av Dorado (utom jag då, som visste att han kan ha invändningar mot nya ryttare).
Vad var det som hände? Jo, Anna hade galopperat i makligt tempo när Dorado plötsligt får ett tokryck och drar iväg med henne. Alla var förvånade för Dorado var ju en så snäll häst. Ingen hade förstått mina vädjanden om lugn och ro i ridhuset för att inte trigga igång honom. Utan någon som helst hänsyn kom folk galopperande bakifrån och förbi oss, eller så galopperade man över träbron så det dundrade om det. Så himla onödigt!

Efter dessa incidenter kom jag till slutsatsen att jag inte kunde erbjuda Dorado den miljö han förtjänade. Stor sorg och besvikelse, jag hade så stora förväntningar när jag köpte honom, men för hans egen skull så skulle det vara bättre om han kom till en lugnare miljö. Inackorderingsstall passade inte honom.