
Framdelsvändning är en mycket enkel rörelse vars enda syfte är att lära hästen förståelsen för den sidförande skänkeln.
Enligt mitt sätt att se på ridning är framdelsvändning, på samma sätt som alla andra rörelser, ett sätt att träna hästen. Det är därför oviktigt hur många steg vi rider i framdelsvändningen, dvs. hur mycket vi "svänger". På en ung häst nöjer jag mig ofta med ett till två stegs vändning, för att sedan rida framåt igen några steg och vända på nytt. På det viset blir det inte för svårt för honom. Det är effekten av rörelsen, i det här fallet lydighet för innerskänkeln, jag vill åt.
Det var så jag gjorde när jag lärde Ronja framdelsvändning, ett steg åt sidan och ett steg framåt.
För att hästen skall kunna vända så som du vill, måste innertygeln vara stilla.
Sitt genom hela vändningen kvar mitt över hästen. Om du flyttar din vikt åt sidan eller framåt kan hästen inte längre röra sitt bogparti så som det är meningen och han kan inte längre göra vändningen som du vill ha den.
I den idealiska framdelsvändningen behöver vi bara en hjälp för att vända hästen, dvs. den sidförande innerskänkeln. Att lära hästen att lyda den sidförande skänkeln betyder ju samtidigt att han skall ändra endast det i sin rörelse som påverkas av denna hjälp. En sidförande skänkel skall inte få hästen att öka tempot, minska tempot eller flytta framdelen åt något håll, utan han ska bara gå åt sidan med bakfötterna.
Källa: Markus Holst, Bild: Handbok för ryttare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar