ÖVERGÅNGAR

Hästens lydighet för hjälperna är mycket viktig för att få en bra övergång. Ju mindre man måste använda tygeln, desto bättre kan hästen balansera sig och alltså göra en bra övergång. Idealet är att man kan lätta lite på tygeln när man bromsar så att hästen har god rörelsefrihet genom hela avsaktningen/övergången.

Vi skall komma ihåg, att byte av gångart inte tvunget betyder byte av tempo/hastighet. Vi skall kunna få vår häst att trava i samma tempo som han nyss skrittade i, eller galopperade i för den delen.

Tanken bör vara, att frekvensen i skänkeln eller ryttarens rumpa, skall motsvara frekvensen i hästens ben. Enkelt uttryckt: Vill du trava skall du inte "klämma till" med skänkeln utan gunga på med hela dig, gärna inklusive stövelskaften, i den travtakt du vill att hästen skall inta. Vill du istället öka skritten, blir det ett lugnare gung i skrittakt.

Att ta sig från skritt till trav (eller galopp) behöver ju inte alltid betyda att man samtidigt ökar tempot. Tänk, som ett tydligt exempel, när man skall påbörja en piaff från skritt. Hästen skall trava, men faktiskt trava långsammare än han nyss skrittade. Här är det viktigt att man kan få hästen att trava utan att den tror att den samtidigt skall öka tempot.

Källa: Markus Holst

Vi har tränat övergångar utan att använda tygeln, dvs avsaktningar enbart med hjälp av sätet, en hel del i både trav och galoppp. 5 steg i skritt, 3 steg i skritt, 1 steg i skritt, halt osv. Fungerar utmärkt för det mesta. Ibland, i slutet av ett ridpass, kan hon ha blivit så framåt att hon ligger på lite och inte riktigt lyssnar - då är det bara att börja om från början igen, dvs i skritt.