Under senare delen av 70-talet blev det väldigt populärt att åka till Polen och rida, fina hästar och billigt - man levde som en kung.
Inger (Juhlin) och jag gjorde vår första Polen-resa 1976 till Racot, som ligger utanför Lodz. Tåg till Ystad och färja över och tåg (polskt långsamgående med ånglok) igen, taxi sista milen. Spännande värre! Polen då var som att förflyttas 100 år tillbaka i tiden. Sverige på 1800-talet. Hästskjutsar på landsvägarna och hästar som drog plogen, låg standard på både vägar och byggnader, höns och grisar på bygatorna.
Vi bodde på en herrgård, bild 1, som höll på att restaureras efter kriget. På den här tiden, det var innan järnridån fallit och långt innan EU, var man tvungen att ha en polsk guide som följeslagare, man fick inte vistas hur som helst på egen hand. Vår guide var en äldre f d major, bild 2, som kunde tala tyska.
Måltiderna var en upplevelse i sig. Matsalen var stor som en fotbollsplan och matsalsbordet enormt. Där satt vi på en änden med majoren i mitten på kortsidan och Inger och jag på var sin sida och försökte hålla igång en konversation på staplande tyska. Ibland blev det ganska pinsamt. Vi betjänades vid bordet av serveringspersonal.
Jag hade förberett Polenresan genom att köpa en Linguaphone-kurs i polska och försökt lära mig de vanligaste orden och fraserna. Men det var ingen som förstod vad jag sade när jag försökte prata polska, mitt uttal var väl inte det bästa.
Ridningen var helt underbar, fantastisk helt enkelt. Vi hade två hästar var, en förmiddagshäst och en eftermiddagshäst, mina två på bild 3 o 4, Ingers ena häst på bild 5 o 6). Stallpersonalen skötte allt kringarbete, så man satt bara upp på en färdigsadlad häst som leddes ut till dig på stallplan. Mestadels red vi ut eller hoppade på banan. Vid uteridningen passerade vi en järnvägsövergång där tågen kom tuffandes med ånglok (!), som spydde ut ånga över oss, men hästarna var vana så de brydde sig inte om det.
Den lilla skäcken på bilden fick jag rida när vi hade tävlingar på galoppbanan - en riktig galoppbana som vi ridit till. Vi fick tävla två och två - jag minns inte vem som vann - men jag minns att hon var snabb som en vessla och fort gick det.
Majoren hade vänligheten att ta med oss till ett stuteri, som en god vän till honom ägde. Där fick vi rida var sin häst, som vi genast blev förtjusta i. Jag fick rida en stor skimmel, som bara var 3 år gammal och jättesnäll. Vi red förbi en badplats där det var mycket folk, bollar, solparasoller m m, men han var fullkomlig kolugn. Vi övervägde faktiskt att köpa hästarna, dom kostade bara ca 3.000 sv kr.) Tanken var, att vi skulle rida dom hela vägen hem (sic!), men vi skrinlade planerna när vi insåg att vi måste ha dom i karantän i 3 månader i Sverige och det kostade en hel del pengar.
Sammantaget en mycket lyckad första resa till Polen, som gav mersmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar