BÖJNING

Det primära syftet med böjningen är att hitta den lösgjorda, avslappnade hästen .....

...... en av de grundläggande egenskaperna hos den böjda hästen. Den skall böja sig i försök att länga ut sin yttersida, viket kräver att hästen kan och törs slappna av i sina muskler på utsidan. Detta böjande leder alltså till att inner höft åker framåt. Men det skall även leda till att ytter bog åker fram vilket leder till att ytter framfot når än längre framåt!

Böjandet handlar om att få hästen att länga ut sig. Jag tittar mer och mer på hästens rörelseförmåga i ytter fram när jag bedömer hur lösgjord en häst är. Hästen skall kunna sträcka ytter fram ordentligt framåt, men även kunna före den åt sidan, in framför hästen så som hästen gör i bakdelsvändningar och piruetter. Även här skall vi ha ytter fram så långt fram som möjligt, inte nödvändigt åt sidan.

Den grundläggande hjälpen för att böja hästen, oberoende av om vi rider på ett böjt eller ett rakt spår, är vikten. Vikten skall placeras över hästens inre sida. Om vikten placeras ojämnt över hästen försöker hästen hitta ett sätt att balansera ryttaren mellan sina fötter. Enklaste sättet är att placera tyngdpunkten där ryttaren är, dvs. vid sidan av tungdpunkten, vilket leder till att hästen böjer sig.

Det böjande tygeltaget bygger på det vanliga undan för tryck-tänkandet. Ryttaren belastar tygeln, vilket bör leda till att hästen avlastar den, och därmed böjer sig. Om vi tar inner hand mot naveln, och hästen "kämpar emot", dvs. belastar tygeln, har vi ett utmärkt redskap i det ledade tränsbettet, där vi ju kan röra en del i taget. Om vi i detta läge skakar på innerhanden får vi oftast önskad effekt "vispa grädde eller knackar på en dörr" brukar jag kalla det. Överste Podhajskiy jämför det med att krama vatten ur en svamp. Den vibration som vi uppnår, försvårar för hästen att belasta inner tygel, och han väljer oftast att lätta på den och således böja sig. Vi kan konstatera detta genom att det blir lätt i inner tygel. När det blir det, är grädden färdigvispad och vår hand skall bli stilla och gå lite framåt.

Kom ihåg att alltid och ofta kontrollera böjningen genom att gå fram med innertygeln. Om böjningen förblir densamma även med en hängande innertygel kan vi vara nöjda och åter låta hästen hålla i vår innerhand. Om böjningen däremot minskar när innerhanden går fram, kan vi konstatera att vi har en dragkamp och inte en avslappning. Detta är ett tecken på att hästen inte är genomgående böjd, och troligen skjuter ut bogen.

Källa: Markus Holst, Bild; Marita, från provridningen

Ronja är oerhört känslig för vikthjälperna, jag kan få henne att gå åt vilket håll jag vill, t om på en volt, med enbart vikthjälperna och på långa tyglar.
Hon bibehåller ställning och böjning om jag lättar på innertygeln, vilket jag ofta gör för att klappa och berömma henne.