EN DRÖM GÅR I UPPFYLLELSE OCH ETT ÄVENTYR

Att åka till Strömsholm på kurs med sin alldeles egna häst - det hade jag länge drömt om. Nu skulle det bli av.
Jag hade bara haft Gorkij i en månads tid när det bar iväg.
Jag hade aldrig lastat in en häst i en transport, jag hade aldrig kört hästtransport och jag hade aldrig lastat ur en häst ur transporten. Det mesta gick på tok.
Ilastningen gick nog bra för det har jag inget särskilt minne av, men resan dit var en mardröm. Av någon outgrundligt anledning valde jag att åka en smal och krokig väg, som gick via Södertälje. Jag låg och kröp i 20-30 km/tim. Varje lastbilsmöte var en fasa, bilar som låg bakom och tutade var en annan fasa, varje kurva var en fasa, varje uppförs- eller nerförsbacke var en fasa, jag var livrädd! Resan tog 3 timmar i st f normalt 1½ timme.
Fram kom vi, men väldigt mycket försenade. Det blev bråttom att lasta ur och stalla in hästen. Jag fick hjälp med urlastningen, men jag visste ju inte hur man skulle göra och jag visste inte hur Gorkij skulle bete sig. Vi gjorde som man skall göra, dvs en lossade grimman - jag - och höll koll på framdelen, den andra fällde ner lämmen och höll koll på bakdelen. När väl lämmen var nerfälld kastade sig Gorkij ut och jag, min arma idiot, höll i grimskaftet för kung och fosterland, rädd att han skulle komma lös på stallplan. Det resulterade i BRÄNNBLÅSOR på båda händerna! Aj, aj, aj vad ont det gjorde. Spolade med kallt vatten, men det hjälpte föga. Sedan jag väl fått in hästen i stallet rusade jag ner till ridsportbutiken och köpte kylgel och gasbinda. Med detta bandage genomled jag introduktionspasset (drygt 1 timme) . Sedan skulle vi rida första passet - hur skulle nu det gå till med mina skadade händer? - den högra var värst. Det blev till att rida med tyglarna i vänster hand och den högra uppe i luften. Det gick det också tack vare min otroligt snälla häst, men väldigt ont hade jag.
Senare lärde jag mig att lasta ur själv - det var lätt som en plätt; lossade grimman fram, fällde ner lämmen bak, bad Gorkij att stanna kvar i transporten, tills jag sa´ "backa", då backade han snällt och lydigt ut ur transporten alldeles själv - tänk om jag hade vetat det!