STÖD PÅ TYGELN

Stöd på tygeln, är hästens vilja att hålla ryttaren i handen. Initiativet till denna kontakt, måste tas av hästen. Det är en mycket fin, sensibel kontakt, så liten att det är svårt att förklara. Jag brukar jämföra med hur lätt ett litet barn håller oss i handen när man är ute och går. Det vet alla som har upplevt det. Det är en mjuk, avslappnad förbindelse, mycket lätt lätt.
Ryttaren kan erbjuda hästen att hålla i tygeln, genom att gå fram med handen. Om hästens mun då mjukt följer med framåt, då har vi det stöd på tygeln som är eftersträvansvärt.
Ett bra sätt att kontrollera om det är ett ärligt stöd, är at gå fram med handen några centimeter och konstatera att hästen länger fram näsan för att ha fortsatt kontakt, men för övrigt inte förändrar form, väg eller tempo. Då är det ett positivt stöd. Om hästen i detta läge istället släpper tygeln, kör upp näsan eller ökar farten, kan vi konstatera att vi inte hade ett positivt stöd utan en dragkamp. Vad dragkampen beror på, kräver mer utredning.
Om man eftersträvar att tygeln alltid skall dallra lite grand, hittar man ganska rätt.

Bakom hand
Att hästen går bakom hand, betyder att näsborrarna är längre bak än vad ögonen är.
Det finns ett flertal anledningar till att hästen drar in näsan. Det beror alltid på att den vill undvika bettet.
Hur skall vi då, som ryttare, agera när vår häst hamnar bakom hand? Först av allt: det är ingen större anledning till oro. Det händer de allra flesta och det händer ofta. Om vi rider som vi skall, alltså med en lätt eller ingen kontakt i handen (min kursivering), kan det hända att hästen hamnar bakom hand när vi vill använda tygeln. Om så sker, skall vi likväl se till att få igenom de tygeltag som vi avsåg, för att sedan släppa fram näsan igen.
Det viktigaste för att slippa en häst som ständigt går bakom hand, är att vi ger hästen all frihet att röra sig och bära sig själv den stunden vi inte vill inverka.
Varför anses det då så fel, att hästen är bakom hand? Det finns två huvudskäl till detta. Är hästen bakom hand, bär den sig inte längre på ett vettigt sätt utan får för mycket vikt på sina framben och kan inte längre röra sig naturligt. Att tvinga in näsan bakom lodplanet är således ett sätt att systematiskt förstöra sin häst. Men lika viktigt är, att hästen med näsan bakom lodplanet inte har någon bjudning och inte heller är i balans, den är inte beredd att utföra något uppdrag. En häst som rids bakom hand är inte ”mellan hjälperna”.

Källa: Markus Holt, Bild: Marita, från provridningen

Läste någon annanstans att man skall kunna ha "ägg i händerna" eller "fågelungar", m a o lätt tygelkontakt.