Resan upp blev en veritabel mardröm! I höjd med Söderhamn råkade vi ut för ett åskväder som inte var av denna världen, men värst var nog det efterföljande skyfallet.
I bilen hade jag Caesar (min hund), som satt och skakade som ett asplöv av rädsla och bak i transporten hade jag en rädd häst, men jag kunde ju inte vara hos båda samtidigt. Jag sprang ut och tittade till Gorkij - han var i alla fall inte hysteriskt rädd - och stängde övre luckan och så in till Caesar igen.
Skyfallet var så kraftigt att högsta hastigheten på vindrutetorkarna inte räckte till och vägen förvandlades väldigt snabbt till en sjö. Och det blev mörkt som på natten. Det gick absolut inte att se någonting! Fanns inget annat att göra än att köra åt sidan och vänta på att det skulle gå över, vilket f ö alla bilister gjorde.
Så småningom lugnade det ner sig och vi kunde i sakta mak köra vidare. Men, i höjd med Hudiksvall, kom ett nytt skyfall! Det var inte riktigt lika kraftigt som det första, men vi blev ändå tvungna att köra åt sidan igen. Vi väntade ut ovädret och fortsatte vår resa mot Sundsvall.
Vi var naturligtvis kraftigt försenade och det blev en lite panikartad start på kursen.
Kursen i övrigt avlöpte väl - Gorkij gick "som en Gud" under hela veckan. Dom hade fantastiskt bra underlag - sand - både på utevolten och i ridhuset och det gillade han.
Under veckan passade jag på att hälsa på Maria i Hudiksvall. Vi var bl a och kollade i hennes stall och på ridskolan, men hennes häst var någon annan stans så honom såg jag aldrig.
Jag åkte också till Ånge och hälsade på Inga-Britt och Bo, där jag övernattade. Kändes precis som förr i världen, så hemvant och mysigt.
Hemresan gick bra utan några missöden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar