-
Rätt väg. Var noga med att i förväg ha bestämt vart du skall rida ("tagit ögonmärke"). I en öppna, där vi ju oftast rider efter väggen, är ju detta inte så svårt. Om hästen inte längre är på väg åt rätt håll, hoppar vi för en stund över öppnan, och styr igen. (Den mer välutbildade hästen kan vi ju styra under bibehållen öppna.)
-
Rätt tempo. Om hästen ökar/minskar, slutar vi tänka på öppna och reglerar tempot. Det är ingen idé att försöka rida en skola när hästen försöker att "fly".
Om hästen nu går åt rätt håll, i rätt tempo och med
önskad böjning, lägger vi den rörelse vi vill rida "ovanpå" detta. På det viset kan vi initiera rörelsen med en enda hjälp, och det blir lätt för hästen att förstå vad den skall göra.
Så länge
vägen, tempot och böjningen är rätt (jfr Åsa: vägen, farten, formen!), kan vi fortsätta att rida vår rörelse. Om någon av de
tre grundstenarna faller bort, måste vi lägga den på plats igen innan vi överkorrigerar rörelsen. Det är t ex ingen idé att be om rätt tvärning i t ex en sluta om tempo eller böjning har gått förlorad. Plockar man dessa två grundpelare på plats, kommer tvärningen av sig själv.
Dock har vi den fördelen, att får man rätt på ena felet, får man även rätt på det andra felet. Det ena felet är alltid lättare att rätta till än det andra, men tyvärr finns det ingen självklarhet i vilken ordning man skall plocka rätt dem. Man får prova båda, och efter hand se vilket som på denna hästen och i denna situationen fungerar bäst.
Även i piaffen, är styrning och böjning viktigt att hålla reda på.
Att lära och rida en rörelse, kan man dela in i tre faser:
-
Inlärningsfasen Här lär vi hästen rörelsen. Ofta upplever vi här hur hästen provar olika varianter i sina försök att förstå vad vi menar. Det är viktigt att inte bestraffa när hästen gör fel, utan bara lugnt träna vidare, att
berömma och att upphöra med hjälperna när hästen gör rätt.
-
Träningsfasen Nu har hästen förstått rörelsen, men har fortfarande svårt att utföra den. Det är i denna fas vi har mest användning av rörelsen. Det är hästens svårighet att utforma rörelsen som gör att han tar i och får muskler, samtidigt som hans balans förbättras.
-
Uppvisningsfasen Nu är hästen så säker på rörelsen att den kan utföra den bra. I och med att hästen är så musklad, rörlig och balanserad att han enkelt kan utföra rörelsen har vi inte längre så mycket nytta av den. Det är dags att börja med svårare rörelser.
Källa: Markus Holst
.jpg)
